För lite mer än 1 år sen så gick jag hos en dietist.
Hon ville inte ens jag skulle gå hos henne.
Eftersom jag är långt ifrån att vara överviktig.
Men jag trivdes inte med mig själv o ville få ordning på de.

4 januari 2011 va min första startdag.
Då vägde jag 82.9 kg. och hade en midja på 89 cm.
Vilket är ganska mycket.

Återkom 18 januari 2011 och vägde 77 kg.
Snabb viktminskning.
Tackar gudarna för att jag alltid tränat i hela mitt liv.
Vilket innebär att jag har allt i grunden o de underlättar.

25 januari 2011 besök tre och jag vägde 74.9 kg.
Och hade ett midjemått på 79.5 cm, vilket är en betydlig minskning.
21 dagar hade gått och jag hade tappat 8 kg.

1 februari 2011 visade de 74.5 kg.
8 februari 2011 visade de 72.8 kg.
Vilket innebär att på lite mer än en månad en viktminskning på 10.1 kg.
Vilket jag såklart va sinnessjukt nöjd över.

Från att ha ett BMI på 29.7 till o ha ett BMI på 26.1..
De va en riktig sån våg jag vägde mig på, som mätte fettprocent o alltihop.
Från att ha haft en fettprocent på 38.1% till o ha 30.9% på drygt 1 månad.
De är riktigt bra jobbat o jag va lika stolt som min dietist.
Jag slutade gå hos henne för jag kände att jag hade läget under kontroll.

---

Idag tränar jag varje dag, har ingen koll på min fettprocent.
Men kan nästan garantera att den är under 30% med tanke på att jag har mer muskler än fett.
O vilket KÄNNS i min kropp, regelbunden träning o bra matrutiner.
De hissar jag, för man mår så JÄVLA MYCKET BÄTTRE.
Både fysiskt och psykiskt.
Självklart äter jag godis o sånt där.
Men jag avstår helst, för jag får så ont i magen.
Och då kan jag lika väl vara utan.
Kan få dille på choklad ibland, men eftersom jag är laktos.
Så får jag ont i magen för den sakens skull.
Och läsk dricker jag inte längre, med tanke på mitt förra beroende.
Så då är de bättre o pilla bli.
Så de gör jag för mitt eget bästa :-)

De där höga viktsiffrorna är historia o jag vet dom kommer förbli de.
O de känns så in i helvetes jävla guutt :-)

Jag älskar mitt liv! De gör jag faktiskt.
Står på egna ben, inte beroende av någon.
Jag har ett jobb, jag klarar mig varje månad.
Jag har en bil, jag har körkort.
Jag har världens underbaraste familj.
Vänner kommer o går, men dom som är äkta, dom består.
Å de får man bekräftat gång på gång.
Jag har dragit ner på o va snäll mot folk o hjälpa.
För jag stjälper mig själv, eftersom jag alltid vill allas bästa.
Men ingen uppskattning tillbaka, kör upp er egoism i röven.
I don't need you :-) Då trivs jag bäst som ensamvarg.
Men jag vet vilka som är vad iallafall, o de är skönt.

Fan va underbart de är o bli vuxen ibland, man blir så mycket klokare! :-)

Nu ska jag testa o sova, för hela säsong 1 av "Cougar Town" är slut.
Och säsong 2 har inte kommit ut för nedladdning än.
Så jag väntar med spänning ;-)

Natti!