"I remember how you saved me from all of my wrongs.
If your sky is falling, just take my hand and hold it.
I won't let you go."

---

Denna kväll är en sån där kväll då mina tankar åker bergochdalbana där uppe.
De är väl inget ovanligt direkt att jag är en tänkare, tänker jämt och ständigt.

Men jag vet inte riktigt, de är så mycket som far runt där uppe.
Samtidigt som jag vill skriva allt, precis i detalj så låter jag bli.
Jag har ju ingen koll på va de är för människor som läser bloggen.

När man funnit tryggheten o allt är så ljust att man nästan förblindas.
Då kommer någon med en stor tjock filt o sveper runt huvudet, så de blir kolsvart.
Man ser ingenting och man fumlar o letar, vart tog ljuset vägen?
De är väl ett svar jag aldrig någonsin kommer få reda på.
De kommer förmodligen alltid vara så, fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Det låter kanske konstigt, men hellre att någonting som man så mycket vill är fram och tillbaka.
Än att de inte är någonting alls o man inte får ett dugg.
Då njuter jag hellre av de bra, så länge de varar.
O när de dåliga, mörka kommer så tänker jag bara framåt.
Längtar o väntar på att de bra, ljusa ska komma tillbaka igen.
För de vet jag att de gör, någongång, förr eller senare.
Bättre sent än aldrig som man brukar säga.


Fight without fear!