De där med bästa vän tycker jag är svårt o peka ut bara sådär.
Egentligen innerst inne vet jag vem som är vad.
Jag har svårt att lita på folk efter ha fått mycket svek.

I högstadiet hade jag en vän, de va verkligen världens bästa.
Vi umgicks i princip jämt, i skolan o på fritiden.
Vi sov hos varandra jämt o vi börja spela fotboll.
Vi gjorde allt tillsammans, delade allt osv osv.
Hela högstadiet va de så, o allt va så bra.
Men sen blev de svek, o jag acceptera de.
Släppte de o gick vidare, men så blev de svek igen.
Jag bröt ihop o så sket sig allt, hördes inte på år.
Efter de va tilliten till folk min värsta ovän...
Idag är våran relation helt okey, vi ses ibland.
Vi pratar ofta, vi vet vart vi har varandra.
Kan prata om de mesta o vi förstår varandra.
Men de kommer aldrig bli som de en gång var.

Faktiskt, om jag ska va ärlig så har jag en vän, en riktig vän.
Emma Svensson heter hon. Som jag lärde känna för ett par år sen.
Vi har gjort så mycket kul ihop, vi har aldrig tråkigt ihop.
Vi ses så ofta vi kan, när vi ses gör vi inget ibland, kan ligga tysta.
Men ändå stoooormtrivs vi i varandras sällskap o har kul ändå.
Vi kan mitt i nätterna komma på sjuka grejjer o bara åka iväg.
Båda två har sån sinnessjukt KASS humor men vi är glada ändå.
Så lika, men ändå så olika.
Vi har gått igenom helvetet.
Vi har klarat de också.
Nu är allt starkare än någonsin.
Även att min pingla flyttat till Karlskrona.
Så vet jag vart jag har min madame.
O hon kommer alltid vara nummer 1.
För hon har gjort så mycket för mig.
Egentligen många gånger när hon inte borde.
O när jag egentligen borde få skylla mig själv.
Emma är en sån vän man kan ringa mitt i natten.
Så tar de inte lång tid förrens hon är hos en.
O de är en trygghet, en trygghet som jag trivs med.
De är som jag alltid sagt, hon är min lilla plutta.





Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.
Men ni förstår säkerligen va jag vill få ut av de hela.

Nu ska jag sova, för imorgon är de jobb tidigt, tidigt.
Godnatt!