15 juli / :(.... 2011-07-15

Spend all your time waiting
For that second chance
For a break that would make it okay
There’s always one reason
To feel not good enough
And it’s hard at the end of the day
I need some distraction
Oh beautiful release
Memory seeps from my veins
Let me be empty
And weightless and maybe
I’ll find some peace tonight

In the arms of an angel
Fly away from here
From this dark cold hotel room
And the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage
Of your silent reverie
You’re in the arms of the angel
May you find some comfort there

So tired of the straight line
And everywhere you turn
There’s vultures and thieves at your back
And the storm keeps on twisting
You keep on building the lie
That you make up for all that you lack
It don’t make no difference
Escaping one last time
It’s easier to believe in this sweet madness oh
This glorious sadness that brings me to my knees

In the arms of an angel
Fly away from here
From this dark cold hotel room
And the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage
Of your silent reverie
You’re in the arms of the angel
May you find some comfort there
You’re in the arms of the angel
May you find some comfort here

---

Jag tror det är dags för min vilsna lilla själ att släppa taget o låta allt flyga iväg.
Allt de där jag egentligen innerst inne vill ha, mest av allt.
Om man ändå kunde få spola tillbaka tiden, återuppleva allt.
Då skulle jag spola tillbaka hela tiden, leva i dået.
Jag har gjort misstag, du har gjort misstag.
Men förhoppningsvis lär man sig av dom.
Man lär sig av varandra.
Tankarna snurrar, tankarna far.

Du var min andra halva, du var mitt allt.
Jag levde mitt liv för dig o jag visste inget annat.
Nu är de borta, nu är det förbi.
Varför?

Jag ställer mig den frågan varje kväll.
När det är dags att sova, jag sluter mina ögon.
Nerför kinden kommer tårarna, för jag saknar dig.
Hur mycket jag än förnekar de, så ljuger jag bara.
Jag ljuger bara för mig själv, vilket gör att jag mår ännu sämre.
Jag ler på utsidan, men insidan, den vill ingen se.
Ibland när jag tänker, jag vill spotta på mig själv.
Även att de kanske inte är jag som är grunden till allt.
Så tänker man att man kunde gjort vissa saker LITE bättre, lite annorlunda.
Men de är väl lätt att vara efterklok antar jag.

Jag har delat 5 år av mitt liv med dig.
De va de bästa åren i mitt liv, samtidigt som dom ibland sårade.
Men de är väl egentligen de bra man ska komma ihåg?
De man ska se tillbaka på, le åt o minnas.
Men allt de där, bra o dåliga, kommer alltid finnas.
Jag låser mitt hjärta, sluter allt som finns där inne.
Tar nyckeln o håller den hårt i min hand.
Ingen ska få ta mig ifrån de som en gång var.
Jag hoppas och hoppas att jag blir lycklig igen.
Med dig, eller utan dig.
Ingen som vet, ingen som vet.

Lova att aldrig glömma mig? :(

Med tårarna rinnandes nerför min kind avslutar jag nu detta inlägg.