Då var jobbintervjun på Scania avklarad.
Jag har nog aldrig haft den känslan i hela mitt liv.
Jag va där i väldigt god tid, men de ångrar jag.
För jag satt där o kollade på klockan hela tiden.

Efter ett tag kom de fler människor, jag slapp att vara själv.
Vid 13.00 kom en kvinna och hämtade oss, vi gick vidare alla.
Vi fick sitta i ca 30 minuter o kolla på en powepoint om Scania.
Hur det fungerar, personal, stationer, arbetsuppgifter osv osv.
Därefter fick vi fylla i en hälsodeklaration o va man gjorde för att må bra.

Sen fick vi gå ut i "korridoren" där 4 personalansvariga väntade.
Dom skulle ta varsin av oss arbetssökande, personlig intervju, 30 min.
Alla möjliga konstiga frågor som jag inte alls var beredd på.
Går de ens att vara beredd på? Inte vet jag. Kanske, kanske inte.
Jag svarade så ärligt och utförligt jag kunde iallafall.
Försökte resonera med "vuxna" o kloka tankar.
Så nu återstår de bara att vänta och se.

När jag lämnade Scania bakom mig så kände jag mig som en idiot.
Jag vet inte varför, men magkänslan var inte bra.
Inte för att själva intervjun o allt gick dåligt eller något.
Utan de kändes bara som "Vafan gör jag här?" typ...
Varför? Jag vet inte faktiskt, just a wierd feeling!

Svar om en vecka om man går vidare till steg 2 i rekryteringsgrejen.
Så jag håller alla tummar jag kan, för jag vill verkligen de här.